Varje land har sin nationaldryck: i Norge är det aquavit, i Sverige brännvin, i Ryssland vodka, i Italien grappa och så vidare. I Grekland är det framförallt ouzon som är känd som nationaldryck och runtom i landet kan man gå på små ouzerier, tavernor med ouzo som specialitet. Det finns många olika sorter men vad de alla har gemensamt är den lätta lakritssmaken som kommer från anisfröet och som också gör drycken vitgrumlig om man spär ut den med is eller vatten.

I mellersta och norra Grekland är det dock inte ouzo som gäller, utan tsipouro, en dryck som uppfanns av munkar i landets nordliga delar för flera århundraden sedan. Drycken görs på allt som blivit över från vinproduktionen, som normalt sker under augusti månad, och man destillerar druvornas skal och kärnor till den smakrika och aromatiska tsipouron. Efter det brukar man välja att göra två olika sorter: med eller utan anis. Många människor gillar inte lakritssmaken, ofta då den påminner lite om hostmedicin, och då är valet välkommet.

Varför anis?

Anisfrö har används i många olika kulturers folkmedicin sedan antiken, framförallt på grund av dess påverkan på matsmältningen. I Indien, Turkiet och antikens Romarrike gjorde man både sötsaker och mediciner på det och man ansåg även att det kunde hjälpa oroliga personer att lugna ner sig.

I Grekland använde man också anisfrön långt innan ouzons och tsiporons upptäckt, men det var inte bara av medicinska skäl. Då drycken blir grumlig när den kommer i kontakt med vatten var det vanligt för köpmän att inspektera den innan stora inköp; var den redan grumlig hade lurendrejare spätt ut den med vatten och försökte så sätt tjäna en extra slant.

Hur ska man dricka tsipouro

Precis som med ouzo så finns det särskilda “Tsipouradika” i Grekland där man samlas vid lunchtid för att träffa vänner och bekanta. Varje person beställer en individuell tsipouro, som kommer i en liten miniflaska, inte olikt sådana man får på flygplan om man vill ha en vodka eller Bailey’s. Under tiden man gör i ordning sin dryck med is och vatten kommer servitören ut med en meze; en liten tallrik med till exempel några fiskar, en potatissallad eller ett par köttbullar som ställs på mitten av borden för alla att smaka av. När nästa flaska beställs kommer ytterligare en tallrik, och så håller det sedan på i timmar.

Själva tanken med att träffas över några tsipouros är att ha en härlig eftermiddag i gemenskap med dem man tycker om och det är just därför som man delar på all mat. Det är ganska ovanligt att någon blir berusad då drycken sippjas är utspädd, och dessutom med mat. Även om ett och annat politiskt gräl kan bryta ut är det sällan man ser riktigt berusade greker då det betraktas som mycket pinsamt. Nej, poängen är glädje, smak och gemensamhet!