Den romerske generalen och diktatorn Julius Caesar var en märklig person som förenade hög intelligens, slug strategi, fåfänga och enorm popularitet bland folket. Trots att han var av aristokratisk börd, med ett familjeträd som skall ha inkluderat självaste gudinnan Venus, så var han också mycket skicklig på att bli omtyckt av vanligt folk. Han var duktig på att observera sina vänners och fienders starka och svaga punkter, och drog sig aldrig för att muta och att gå bakom ryggen om så behövdes.

Caesar gjorde sig ett stort namn genom att erövra stora delar av den då kända världen, inte minst västra Europa som på den tiden beboddes av stridsföra galler som hatade romarna. Förutom sina enorma legioner, skickliga krigföring och geniala vapen visste Caesar också att genomföra en slags biologisk krigföring som långt senare skulle adopteras av spanska conquistadorer och europeiska kolonialister på andra sidan Atlanten.

Veni, vidi, vici…et vino

När Caesar påbörjade erövrandet av vad vi idag kallar Spanien och Frankrike såg han till att infödingarna på plats fick tillgång till romerskt vin. Drycken blev snart mycket populär och en värdefull handelsvara, och man spred drycken så gott man kunde. Vad gallerna dock inte insåg var att det var ett sätt för Caesar att försvaga populationen, då överkonsumtion ledde till bakfylla, vätskebrist och svaghet.

Efter att ha lyckats besegra gallerna försökte så den romerske generalen samma strategi på germanerna men där tog det stopp; här såg man igenom spelet och vägrade anamma de romerska dryckesvanorna. Av den anledningen finns det än idag en skillnad på dryckjomstraditionerna i södra och norra Europa, där nordbor som tyskar, svenskar och britter tenderar att fördra öl medan fransmän, spanjorer och italienare hellre väljer vin.